Jag – en soffliggare !

Vår gamla bäddsoffa var hård och obekväm och bidrog till att  man längtade till sängen.

Sängen var det ultimata rehabiliteringsverktyget och en underbar motpol mot varje slitsam arbetsdag.

När min sambo Dao så berättade att hon beställt en ny stor vinkelsoffa, kom givetvis den konservative strutten på att det väl var onödigt och att vi nog klarade oss med den soffa vi vant oss vid.

Men när hon bestämt något…………..

Så bar det då till att frakta hem eländet; jag säger inget mer…

Väl monterad och på plats – förändrades livet ! Nu överväger jag att stämma leverantören för all tid soffeländet stjäl från min vistelse i sängen.  Det bor en djävul i soffan, så att när man duschat och ätit och bara råkar nudda dynan med skinkorna, så är man fast !

Innan man hunnit välja i TV:s programtablå, så har man tippat omkull och sömnapnén skvallrar om att man försvunnit in i dimman. Vaknar gör man först framåt midnatt, då man sömndrucken staplar mot sovrummet.

Nu förstår jag precis hur det kan komma sig att några hellre väljer soffan än att vara sociala. Jag har blivit en SOFFLIGGARE:

Inte ens en näringsminister…

Tre gånger under en och samma intervju kunde vi höra Annie Lööf yttra sig som en tonåring och använda fel böjningsform av pronomina vi / oss.

”Om det rödgröna blocket blir större än oss……”

Pröva att förlänga meningen med samma verb som utgör predikat i satsen:

-Om det rödgröna blocket blir större än oss blir… !?!

Visst låter det mer som svenska om man använder nominativformen av pronomina:

-Om det rödgröna blocket blir större än vi blir…

Kanske en kurs i Svenska För Invandrare (SFI) skulle kunna göra nytta även för en näringsminister ?

En minister som är mycket tydlig i sitt språk är däremot Jan Björklund.

 

Det blev 4 barn

tornfalkar _2 2014 tornfalkar 2014Nu b’r det snart av på egna vingar. Många sorkar har fått plikta med livet som insats för att föda upp denna härliga syskonkull.

En och annan trastunge lär också blivit omvandlad i näringskedjan.

Det är en ära att få vara hyresvärd åt så celebra gäster !

Ordning och reda

Visst låter det tråkigt ?

Men när man ska förvalta gemensamma resurser måste det få lov att vara förutsägbart och hålla sig inom ramar och regler.

Vilhelmina kommun har under en längre tid varit utsatt för vidlyftiga ekonomiska experiment, som helt förutsägbart resulterar i raserat förtroende.  Oklara beslut som vilar på slarvigt genomförda beredningar och dokumenterat via erbarmligt andefattig protokollföring, ger sammantaget en bild av inkompetens på flera olika nivåer.

Kombinerar man sedan detta med en upplösning av ansvarsgränserna, där lokalpolitikerna i majoritetsyran glömmer bort att respektera ordergivningsvägarna och själva klampar in och försöker direktstyra förvalningspersonalen, då skapas en osäkerhet som verkar förlamande och otryggheten slukar den skaparkraft och initiativförmåga som så väl behövs i den situation vi nu har blivit försatta i.

Det är absolut nödvändigt att under nästa mandatperiod genomföra ett antal genomgripande förändringar:

1. Periodisera budgeten och inför reskontrabokföring, så att i kommunstyrelsen i varje enskilt ögonblick har full kontroll på upplupna kostnader och när som helst kan ta ut en resultatöversikt som beskriver dagsläget.

2. Begreppet kostnadsstyrning måste ges en konkret och handfast innebörd för alla förvaltningschefer.

3. Förvaltningens tjänstemannaskap måste klargöras från vem de tar sina order och densamme till vilken de avlämnar sina rapporter, utan att behöva bekymra sig om olika politikers gottfinnande. Initiativkraft ska uppmuntras och belönas när det ger resultat.  Det kontinuerliga omstruktureringsarbetet ska ha tydliga mål och ingen ska behöva uppfatta omplaceringar som varande godtyckliga.

4. Öppenhet och transparans ska utgöra grundtemat i alla sammanhang där inte sekretess måste råda för att skydda tredje person.

Dessa fyra olika steg ser jag som min personliga uppgift att samverka för att uppnå. Mycket annat behövs dessutom och därför är det nödvändigt att vi verkar som ett lag där olika kompetenser tas till vara. Var och en av de som deltar bör tydligt deklarera vari dennes kunskaper bäst tas till nytta och utifrån detta bör arbetsorganisationen anpassas.

Det tog 30 år att vakna !

I Sverige har självmord ansetts så skamligt att det varit tabu att ens tala om det.

Men det går inte att blunda för att 3 gånger fler tar sitt eget liv än numerären som dör i trafiken varje år. Snittet ligger runt 1500 självmord /år.  Och då är inte mörkertalet inräknat, då de som väljer att köra frontalt mot en lastbil räknas som trafikoffer.

Ändå satsas miljader årligen för att uppfylla den s.k. nollvisionen för trafikdöden, medan inget alls har gjorts för suicidprevention.

Men nu äntligen har regeringen beslutat att tillskapa en helt ny myndighet som ska samordna all kunskap och resurser för att förebygga självmord. Alldeles för sent givetvis, men bra att någonting äntligen görs.

Brölandes högtid

Nog har jag mer än en gång förundrats över varför det i alla svenska nyhetsprogram sker en så märklig prioritering ?

Världspåverkande händelser som krig, svält eller tekniska och medicinska genombrott får tillsammans inte mer tid än sportresultaten.

Enligt all rimlig logik borde därmed idrottsprestationer ha lika stort värde att känna till som alla andra nyheter tillsammans.

Under ett fotbolls-VM släpps alla tyglar och brölandet och de meningsläsa eftersnacket blommar ut till en världsomspännande företeelse, där patriarkatets sämstasidor inte bara tillåts total frihet, utan till och med frammanas genom de evinnerliga analyserna i alla media.

Tänk om man kunde få höra liknande fördjupande journalistik inför några av alla de andra nyheterna?

Storsamhällets kolonialmaktsliknande utsugning av Norrland vore en sådan frågajag gärna skulle se en fördjupad analys kring.  Utan ett enda bröl, tack !

Datorrelationer

Någon form av förhållande till cybervärlden har vi väl lite till mans ?
Själv känner jag mig obekväm med att bli helt personlig på webben:
Därför blir jag lika förbryllad varje gång jag läser hur någon lämnar ut sitt innersta rakt ut i offentligheten.
Samtidigt som jag störs och blir lite äcklad av att jag känner mig som en ofrivillig fluktare när jag halkar in på de riktigt intima berättelserna, så måste jag erkänna att jag beundrar de som så oförblommerat litar till andras ärlighet.

Men mitt analytiska sinne får ingen ro förrän jag förstått orsakerna bakom detta, i mitt tycke utlämnande av sitt innersta?
Är det ett utslag av ensamhetens desperation när man helt struntar i hur personliga uppgifter sprids och nyttjas ?
VIsserligen tillhör jag den melankoliska gruppen som från tid till annan känner mig som vore jag från en helt annan planet, men därifrån till att klä av sin själ helt offentligt förefaller ett orimligt steg att ta.

Kanske är det bara så att jag har halkat efter tiden och är omodern och inte förstår fördelarna med att vara blottad in i det innersta av personligheten ?