Ordning och reda

Visst låter det tråkigt ?

Men när man ska förvalta gemensamma resurser måste det få lov att vara förutsägbart och hålla sig inom ramar och regler.

Vilhelmina kommun har under en längre tid varit utsatt för vidlyftiga ekonomiska experiment, som helt förutsägbart resulterar i raserat förtroende.  Oklara beslut som vilar på slarvigt genomförda beredningar och dokumenterat via erbarmligt andefattig protokollföring, ger sammantaget en bild av inkompetens på flera olika nivåer.

Kombinerar man sedan detta med en upplösning av ansvarsgränserna, där lokalpolitikerna i majoritetsyran glömmer bort att respektera ordergivningsvägarna och själva klampar in och försöker direktstyra förvalningspersonalen, då skapas en osäkerhet som verkar förlamande och otryggheten slukar den skaparkraft och initiativförmåga som så väl behövs i den situation vi nu har blivit försatta i.

Det är absolut nödvändigt att under nästa mandatperiod genomföra ett antal genomgripande förändringar:

1. Periodisera budgeten och inför reskontrabokföring, så att i kommunstyrelsen i varje enskilt ögonblick har full kontroll på upplupna kostnader och när som helst kan ta ut en resultatöversikt som beskriver dagsläget.

2. Begreppet kostnadsstyrning måste ges en konkret och handfast innebörd för alla förvaltningschefer.

3. Förvaltningens tjänstemannaskap måste klargöras från vem de tar sina order och densamme till vilken de avlämnar sina rapporter, utan att behöva bekymra sig om olika politikers gottfinnande. Initiativkraft ska uppmuntras och belönas när det ger resultat.  Det kontinuerliga omstruktureringsarbetet ska ha tydliga mål och ingen ska behöva uppfatta omplaceringar som varande godtyckliga.

4. Öppenhet och transparans ska utgöra grundtemat i alla sammanhang där inte sekretess måste råda för att skydda tredje person.

Dessa fyra olika steg ser jag som min personliga uppgift att samverka för att uppnå. Mycket annat behövs dessutom och därför är det nödvändigt att vi verkar som ett lag där olika kompetenser tas till vara. Var och en av de som deltar bör tydligt deklarera vari dennes kunskaper bäst tas till nytta och utifrån detta bör arbetsorganisationen anpassas.

Det tog 30 år att vakna !

I Sverige har självmord ansetts så skamligt att det varit tabu att ens tala om det.

Men det går inte att blunda för att 3 gånger fler tar sitt eget liv än numerären som dör i trafiken varje år. Snittet ligger runt 1500 självmord /år.  Och då är inte mörkertalet inräknat, då de som väljer att köra frontalt mot en lastbil räknas som trafikoffer.

Ändå satsas miljader årligen för att uppfylla den s.k. nollvisionen för trafikdöden, medan inget alls har gjorts för suicidprevention.

Men nu äntligen har regeringen beslutat att tillskapa en helt ny myndighet som ska samordna all kunskap och resurser för att förebygga självmord. Alldeles för sent givetvis, men bra att någonting äntligen görs.

Brölandes högtid

Nog har jag mer än en gång förundrats över varför det i alla svenska nyhetsprogram sker en så märklig prioritering ?

Världspåverkande händelser som krig, svält eller tekniska och medicinska genombrott får tillsammans inte mer tid än sportresultaten.

Enligt all rimlig logik borde därmed idrottsprestationer ha lika stort värde att känna till som alla andra nyheter tillsammans.

Under ett fotbolls-VM släpps alla tyglar och brölandet och de meningsläsa eftersnacket blommar ut till en världsomspännande företeelse, där patriarkatets sämstasidor inte bara tillåts total frihet, utan till och med frammanas genom de evinnerliga analyserna i alla media.

Tänk om man kunde få höra liknande fördjupande journalistik inför några av alla de andra nyheterna?

Storsamhällets kolonialmaktsliknande utsugning av Norrland vore en sådan frågajag gärna skulle se en fördjupad analys kring.  Utan ett enda bröl, tack !

Datorrelationer

Någon form av förhållande till cybervärlden har vi väl lite till mans ?
Själv känner jag mig obekväm med att bli helt personlig på webben:
Därför blir jag lika förbryllad varje gång jag läser hur någon lämnar ut sitt innersta rakt ut i offentligheten.
Samtidigt som jag störs och blir lite äcklad av att jag känner mig som en ofrivillig fluktare när jag halkar in på de riktigt intima berättelserna, så måste jag erkänna att jag beundrar de som så oförblommerat litar till andras ärlighet.

Men mitt analytiska sinne får ingen ro förrän jag förstått orsakerna bakom detta, i mitt tycke utlämnande av sitt innersta?
Är det ett utslag av ensamhetens desperation när man helt struntar i hur personliga uppgifter sprids och nyttjas ?
VIsserligen tillhör jag den melankoliska gruppen som från tid till annan känner mig som vore jag från en helt annan planet, men därifrån till att klä av sin själ helt offentligt förefaller ett orimligt steg att ta.

Kanske är det bara så att jag har halkat efter tiden och är omodern och inte förstår fördelarna med att vara blottad in i det innersta av personligheten ?

 

 

 

Amerikanisering av svenskan

Nog störs jag tillräckligt av att allt fler tycks ha svårt för att hålla isär olika kasus .
Speciellt vad gäller pronomina.
Men när TV:s översättare inte heller klarar av den enklaste svenskan, börjar man undra vart skolans språkundervisning är på väg ?
Att översätta "He i s trying to blackmail me" till svenska uttryckt som "Han försöker pressa ut mig" !, då tycker man någon borde vakna.
 

Verkligen en Berguv!

När min kära sambo i maj förklarade att hon sett en jättestor fågel som såg ut som en uggla, misst'nkte jag på hennes beskrivning att det varit en fjällvråk hon sett.
Hennes beskrivning passade bättre in på en berguv, men mitt tvivel tog överhand.
Men idag förstår jag att det verkligen var en berguv hon såg.
På samma plats som hon angivit kunde jag idag med egna ögon konstatera att vi har minst en st uv i Vilhelmina, mig själv förutom :).

En upplevelse lite utöver det vanliga och jag blir så barnsligt glad, som barn på julafton.

Så länge det finns onda människor som stjäl ägg och ungar, tänker jag inte berätta var platsen för observationerna är belägen !